nessepalletiskt

På våren 2004, såg jag en annons om att Britney Spears skulle komma till Sverige. Jag var tio år, och Britney Spears var min stora idol. I know, astöntigt. Men i alla fall, jag ringde min fina farmor och sa att jag verkligen verkligen ville se Britney när hon kom hit, och farmor lovade att hon skulle göra vad hon kunde. Hon kollade upp biljetter, men tyckte att det var bättre att åka till Köpenhamn så vi kunde sova hos pappa i Malmö. Sedan fixade hon tre biljetter, en till mig, en till pappa och en till henne. Snälla snälla farmor, aw. Dagen innan konserten var det löpsedlar om att Britney hade knarkat eller något, jag minns inte riktigt, men jag var orolig att det inte skulle bli någon konsert. Men det blev det såklart! Och jag var lyckligast i världen, det var en asball show med massa häftig dans och, hm, ja, vad jag tyckte då i alla fall, bra musik. Stackars farmor stod utanför hela konserten för att hon tyckte att ljudet var för högt. Tydligen hade jag kommit ut från konserten med världens största leende. Hihi.